Kära vän!
Vilken underbar förmån att återigen få fira jul, fira att Guds Son, Jesus Kristus sändes till denna mörka jord för att födas i ett stall, i de enklaste av omständigheter. Vår frälsare är född!! Han som inte visste något om smärta, sorg och svek identifierade sig själv som människoson och blev en del av vår mänsklighet. Tänk att vi även denna jul får glädja oss över att skaparen av himmel och jord, vår frälsare Jesus Kristus, föddes i all enkelhet i ett stall i Betlehem för drygt 2000 år sedan.
I tider då oro råder om klimat och förändringar, är det tryggt att veta att Jesus håller hela världen i sin hand. Som kristna ska vi fokusera på att förkunna Jesus, för uppdraget Jesus gav oss var att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. Som det står i Psalm 93:3 ”Förkunna hans härlighet bland folken, berätta för alla människor om hans under!”
Naturligtvis ska vi ta väl hand om vår miljö och natur, och visa stor respekt för allt det fantastiska Jesus skapat. Det ingår också i vårt uppdrag.
2019 går snart mot sitt slut, och jag är både tacksam och glad över det som hänt under året. Om jag tidigare varit lite tveksam över vilket som är Tältmissionens egentliga uppdrag idag, så är den tvekan som bortblåst. Vårt uppdrag är att använda evangelium i alla sammanhang där Hoppets Stjärna verkar. Om du läst vad jag skrivit tidigare, så har jag haft en tveksamhet över vad jag och Tältmissionen skulle fokusera verksamheten på idag. Men tack och lov – Nu vet jag!
Ett exempel på detta tar vi från missionsarbetet i Argentina. Hoppets Stjärna har under årtionden gjort fantastiska insatser för indianerna och deras barn i Chaco-provinsen, och här har evangeliet alltid välkomnats som en viktig del i arbetet.
Här får barnen lära känna Jesus!
Ungefär 1 300 mil från din närmaste söndagsskola hålls en som påminner om dem i Sverige. I en liten argentinsk by samlas barn från Tobafolket för att tillsammans ägna sig åt såväl sång och pyssel som bibelstudier och bön.
Det ligger förväntan i luften när barnen på söndagsmorgonen strömmar till från alla håll och kanter. Platsen där kyrkan byggts heter Nalá och ligger utanför den lilla staden Saenz Peña i Argentinas norra del.
I dessa trakter har missionären Kenth Johansson levt och verkat ända sedan 1977, och det här är hans kyrka. Vid 75 års ålder är Kenth fortfarande en drivande kraft inom det andliga arbetet och leder kyrkans verksamhet tillsammans med sin fru Veronica, som tillhör Tobafolket. För henne och hennes syster Mabel, som båda är lärarinnor, blir söndagsskoletimmarna även ett tillfälle att ge extra hjälp till de barn som kämpar med att lära sig läsa och skriva. När Tältmissionens utsända hälsar på i söndagsskolan är det julpyssel som står på schemat för de yngre barnen. Lektionssalen fylls snabbt av hopknåpad färgprakt – men i rummet intill händer än mer spännande saker.
Där får de äldre barnen nämligen lära sig om världens ljus, Jesus. Ämnet passar förstås extra bra inför julen, och det märks att ungdomarna är engagerade.
De läser från Johannes 3:19–21 och pratar om hur den som tar emot Jesus samtidigt tar emot ljuset i sitt liv. 14-åriga Melani läser högt ur en bibel som hon har lånat, och när vi pratar med henne efteråt strålar hon av såväl tacksamhet som av en iver att lära sig mer. För denna skara ungdomar, där många febrilt söker efter ljuset i sina liv, är det som om bibelbudskapet slår an en orörd sträng inom dem.
Kenths kyrka är en fristad där barn får vara barn, och där ungdomar från splittrade hem får träffa vuxna som verkligen bryr sig om dem och hur de mår. De bryr sig om såväl det andliga som det jordiska, och ser bland annat till att servera mjölk och bröd som stillar barnens hunger. Flera av ledarna har varit med ända sedan starten, och det märks hur mycket de brinner av engagemang för vad de gör.
Under ledning av sin lärare Florencia får ungdomarna ta del av Matteus 5:14–16: ”När vi ber Jesus förlåta oss kommer han som är världens ljus in i våra hjärtan. På detta sätt kan vi genom vårt sätt att leva reflektera över Jesu ljus. Gud vill att andra människor ska se ljuset så att de också kan växa närmare Jesus och lämna synden bakom sig.”
Som avslutning utmanar de varandra att vittna om Jesus till andra i sin omgivning, och att i handling visa vilka de är och vilken tro de bär på. Florencia avrundar dagens bibelstudier med en uppmaning till dem alla: ”Låt oss låta Jesu ljus röra andra genom vår kärlek och vänskap. Låt oss visa uppriktighet, tala vänligt, låt oss kontrollera vår ilska och göra det som är rätt. Gud vill att Jesu ljus ska belysa andra människor genom våra handlingar, så att de kan se honom i våra liv och berömma honom.”
Ja, det var en härlig hälsning från missionsarbetet bland indianerna i Argentina. Evangeliet har alltid varit kärnan i arbetet, både i det sociala och kyrkliga. På så sätt är verksamheten, som Kenth Johansson byggt upp, ett föredöme för allt arbete som Tältmissionen och Hoppets Stjärna är involverade i.
Till sist vill jag framföra mitt varma och hjärtliga tack för ditt stöd under året. Du är med och förmedlar Guds kärlek. Tack!
Nu blickar vi fram mot ett spännande 2020.
Med varma hälsningar
Lennart Eriksson
En berättelse om återförening
Nu nalkas den tid när vi får glädjen att högtidlighålla Jesu födelse. Berättelsen om vår Frälsares ankomst till jorden har mycket att lära oss idag om vilka vi är, och om våra liv.
Vår mission är att berätta för världen vad Jesus gjorde – och vad var det han gjorde? Han försonade oss med Gud genom sin död på korset, han tog på sig våra synder och gav oss alla hopp om evigt liv genom sin uppståndelse. Så enkelt är det. Det är inte svårt att älska Jesus, eller hur?
Evangeliet är en ekvation där Gud, i sin nåd, låter oss människor vara en del av ekvationens resultat. Om du känner till evangeliets budskap så har du sanningen framför dig.
Se på allt som Gud någonsin har gjort!
Allt du behöver säga är två ord: ”Tack Jesus!”
Julevangeliet är egentligen en berättelse om återförening. Fadern sände sin Son för att vi, hans barn på jorden, skulle få återförenas med Honom. Julen handlar alltså om återupprättandet av förhållandet mellan barnen och sin Fader.
Vid jul påminns vi om Guds roll som fadersgestalt; en roll som etableras redan i första Mosebok (1:27): ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”
Gud låter alltså den han är återspeglas i vår mänskliga gestalt.
Det israeliska folkets historia skildrar hur Fadern omsorgsfullt undervisade sina barn om sin vilja, för att de skulle kunna följa i hans spår och på så vis främja såväl sitt välbefinnande som sin andliga utveckling. Detta leder oss till Ordspråksboken (22:6): ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.”
Att ”vänja” syftar i detta fall på barnens uppfostran, som ska tydliggöra för dem hur Gud vill att de ska leva sina liv. Att inkludera det här i sin barnuppfostran är, med andra ord, av största vikt.
I Efesierbrevet 6:4 får fäder en instruktion som både uppmuntrar och varnar: ”Och ni fäder, provocera inte era barn, utan fostra och förmana dem i Herren”.
Denna vers understryker att en far inte ska locka fram det sämsta hos sina barn genom en uppfostran som är brysk, orättvis eller orimligt auktoritär. Det kommer bara att göda det onda inom barnen. Sådant beteende kväver barnens tillgivenhet och får dem att känna att de aldrig någonsin kan duga i sina föräldrars ögon. En klok förälder försöker istället få barnen att vilja lyssna och följa deras exempel av fri vilja. Då blir drivkraften bakom barnens beteende inte rädsla, utan kärlek.
Även detta berörs i Efesierbrevet 6:4. Vi föräldrar uppmanas att utbilda barnen, fostra dem och vägleda dem genom hela livet i enlighet med Guds vilja.
En kristen far är ett viktigt instrument i Guds hand. Varje aspekt av barnuppfostran bör ske med Guds vilja i åtanke, så att Han från första stund har en given plats i barnens sinnen, samveten och hjärtan.
En far på jorden bör aldrig framställa sig själv som barnens främsta auktoritet, i stånd att avgöra vad som är sant och rätt. Enbart genom att låta Gud vara den främsta läraren och auktoriteten i vårt hem kan vi lyckas fullt ut med vår barnuppfostran.
Clayton Vojevodovas
EVANGELIETS INNEBOENDE KRAFT
”Jag skäms inte för evangelium, det är en Guds kraft som räddar var och en som tror” (Romarbrevet 1:16).
När aposteln Paulus skriver dessa ord i romarbrevet, är hans eget liv ett konkret exempel på vad evangelium om Jesus Kristus innebär. Därför är Paulus ord inte enbart en teori utan något verkligt. I vilket sammanhang, och i vilken social situation som helst, kan evangeliets inneboende kraft för varje enskild människa innebära en helt ny livssituation och en ny framtid. Paulus skriver också. ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi något nytt har kommit” (2 korinthierbrevet 5:17).
Utifrån nya testamentet betyder evangelium också ”det glada budskapet”. När Jesus föds in i människosläktet, för 2000 år sedan, är fokus i budskapet. ”Jag bär bud om en stor glädje, en glädje för hela folket” (Lukas- evangeliet 2:10). Att ta emot evangelium, budskapet om Jesus Kristus som sin frälsare, innebär att man får del av det glada budskapet. Att bli en kristen betyder alltså att få del av glädje, ja t o m att bli uppfylld av en ny dimension av glädje. Just den här dagen kan du få del av en ny dimension av glädje i ditt liv.
Evangelium är också ett befrielsens budskap för alla som vågar bejaka det. Befrielse från skuld och egen fördömelse. På ett annat ställe i Nya testamentet skriver Paulus följande;
”Ni som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra synder och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset” (Kolosserbrevet 2:13-14). Du och jag är alltså genom evangelium om Jesus Kristus befriade från all vår synd och alla våra misslyckanden. Jesus har tagit allt på sig upp på korset. Det innebär att vi är hundra procent rättfärdiga, syndbefriade, genom honom. (Romarbrevet 5:19). Vi är inte borträknade eller uträknade utan vi är ”medräknade” av honom.
Gunnar Johansson, medarbetare Tältmissionen
Hjälp Kenth att driva kyrkan vidare!
Kyrkoverksamheten i Nalá betyder oerhört mycket för såväl barn som gamla. Den har blivit en samlingsplats för hela trakten, men lokalerna är inte anpassade för det. Inte ännu!
Kenth Johansson och hans familj drömmer om att bygga till en enkel matsal med eldstad och köksbänk i direkt anslutning till kyrkan. De vill att volontärerna ska få laga maten under tak, och att besökarna ska slippa sitta på den ofta gyttjiga marken när de äter. Det saknas även bord, muggar, tallrikar, skedar, köksredskap och barnstolar.
Kenth önskade sig ingenting för egen del på 75-årsdagen, men han drömmer om att kunna bjuda in sin växande församling till denna nya mötesplats.
Därför vädjar vi till dig att bidra till vår insamling!
För nog förtjänar Kenth, efter snart 50 år i Tältmissionens tjänst, att få en önskan uppfylld?
