Kära vän!
I detta månadsbrev bifogar vi en tidningsbilaga, som vi distribuerat till läsarna av Dagens Industri, med en räckvidd på 328 000 personer. Dessutom gick den med som bilaga i Världen Idag. Det här är ett sätt för oss att berätta om Hoppets Stjärnas 50-års jubileum och Focus Business Schools 10-årsjubileum, där vi samtidigt frimodigt står upp för vår kristna tro och övertygelsen om att evangelium är en Guds kraft som kan förvandla individer, familjer, byar, städer och hela nationer. Läs och gläd dig!
De senaste veckorna har jag besökt både Ukraina och Lettland. I Ukraina har vi en stor grupp unga människor som är medräknade. Många har tagit emot Jesus i sina hjärtan, och många står på tur. De Tjernobylbarn som besökte oss på 90-talet är vår kyrka i Ukraina, och de håller samman relationerna via appen Viber. I Lettland har jag länge haft en längtan att få göra samma sak för föräldrarna till funktionsnedsatta barn som vi gjort i Rumänien. Och nu har processen startat. Vi vill ge dem världens ljus. Vi vill ge dem Jesus. Alfakurserna är ett utmärkt verktyg för detta. Här behövs bön för att vi ska bryta igenom och få till denna livräddande verksamhet.
Året 2019 är ett underbart år, för detta välsignade år uppenbarade Gud, efter mycken bön och vånda, vad som är mitt och missionens uppdrag för framtiden. Uppdraget är följande: Ta först hand om dina barn! Det betyder att alla de som nåtts och nås idag av Hoppets Stjärnas arbete, är mina barn. Och det stämmer ju. Jag har varit involverad i allt Hoppets Stjärna gjort sedan slutet av 70-talet.
Det innebär att vi ska se till att evangelium förmedlas till alla barn, föräldrar och släktingar som berörts av Hoppets Stjärnas arbete genom åren. Och jag vet hur vi ska gå tillväga.
I alla Hoppets Stjärnas projekt ska undervisningsmaterialet Awana introduceras. Det kan enkelt förklaras som ett Alfa-program riktat till skolbarn. Vi är redan igång i Haiti och Ghana, och efter nyår står Kenya på tur. Sedan ska alla center för romer i Rumänien introducera Awana för de barn som vistas där. Därefter går vi vidare, beroende på vilka resurser Herren ger oss.
För ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet, och som behöver rätt kunskaper för att få ett bra liv, ska vi erbjuda utbildning i personlig ekonomi och entreprenörskap med bibliska principer genom utbildningsmaterialet Focus Business School (FBS), eller ”FattigdomsBekämpnings Skolan” som jag brukar kalla den.
För att nå föräldrarna fokuserar vi på fäderna. Som jag tidigare skrivit så har det visat sig att när pappan är den förste i familjen som tar emot Jesus Kristus, så följer resten av familjen efter i 93 procent av fallen. När mamman är den första som tar emot Jesus är motsvarande siffra 17 procent.
Det här innebär att vi måste inspirera, uppmuntra och påverka ledarskapet i alla våra systerförsamlingar i de 14 nationer som vi verkar i. Vi ska predika denna uppenbarelse för dem och vara med och påverka hur sådana insatser kan genomföras, med hänsyn till den kultur som råder i respektive land.
Just nu planerar vi insatserna för nästa år, och som det ser ut nu börjar vi med arbetet i Filippinerna redan i januari 2020. Där har vi redan en framgångsrik insats bland skolungdomarna som vi kallar för Youth Ministry. Nu ska vi tillsammans med ledarskapet finna vägar för att nå fäderna och ge dem evangelium.
Sedan ska vi i april månad resa till Brasilien för att följa upp relationerna från den konferens vi deltog i under augusti månad i år. 70 församlingar med nära 10 000 medlemmar – vilket enormt missionsfält som ligger öppet för oss! Jag minns fortfarande med glädje de varma reaktionerna hos den nya generationen pastorer på min utmaning att fokusera på fäderna. I Montes Claros, i det allra första Hoppets Stjärna-projektet, provar vi redan hur vi kan använda fotbollen som ett sätt att nå fäderna. Ungdomar från närliggande bostadsområden når vi redan. De får redan evangelium, och nu går vi efter fäderna. En stor förstärkning av insatserna i Brasilien är att Hoppets Stjärna-legendaren Maine Wiklund-Olofsson har lovat ge fem år för missionen i Brasilien. Det är fantastiskt, och resultaten kommer inte att utebli.
Efter Brasilien ska vi fortsätta arbetet för att få än större spridning av evangeliet i Rumänien. Som jag berättat flera gånger för dig så är stora ting på gång i Rumänien. Ortodoxa föräldrar till funktionsnedsatta barn möter Jesus, världens ljus, och deras liv revolutioneras. Jag har spelat in flera fantastiska fall av vittnesbörd, och jag ska med glädje dela dem med er framöver. Och så arbetet bland romerna. Även det utvecklas med en rasande fart. Som exempel kan jag nämna Murui Brigader som är en av våra evangelister i Rumänien. Han rapporterar varje vecka via Messenger om resultaten från sina kampanjer och möten. Sedan augusti månad har i genomsnitt 8 romer i veckan tagit emot Jesus i sina hjärtan. I Rumänien har jag också ett stort hjärta för ungdomarna i pingstförsamlingarna. Den konservativa kulturen, med massor av regler och bestämmelser, gör att många ungdomar lämnar sin församling. Många flyttar dessutom utomlands. Det här måste förändras, för alla unga krafter behövs i sina lokala församlingar och i sitt land. Här har utbildningen FBS mycket att erbjuda.
Något jag upptäckt är att många kyrkor har svårt att se skillnad på Rättfärdiggörelse och Helgelse. Det är något som måste rättas till. Helgelse är något vi alla kämpar för att få mer av under hela vårt liv, medan rättfärdiggörelsen är ett juridiskt faktum. Jesus är vår rättfärdighet. En nyfödd bebis hanteras inte som en vuxen person, eller hur? På samma sätt är det med nyomvända personer. De är nyfödda och ska behandlas därefter. Många församlingar i Rumänien har en felaktig syn på detta, då man kräver ett vuxet beteende av en nyfödd. Och då får inte evangeliet de resultat vi hoppas på.
Sedan har vi Kärrsjö konferensens återkomst 2020. Eller Kärrsjöveckan, som jag numera kallar den. Från onsdag till söndag, 24-28 juni, kommer vi att samlas kring missionens underbara uppdrag som du läser om i detta brev. Vi återkommer om program.
Efter sommaren är förhoppningen att vi ska kunna resa till Haiti och tillsammans med församlingarna utveckla vår strategi där. Problemet just nu är de väldiga oroligheter som lamslagit landet under lång tid. Men vi tror och hoppas att det ska ordna upp sig i Haiti, så vi kan avlägga ett besök bland våra vänner.
Som ni märker så börjar den förnyade kallelsen i mitt liv att få upp farten! Det råder inga som helst tvivel om vad vi ska uppnå i Jesu namn. Vi använder evangelium, och evangelium är Guds kraft. Därför kommer vi att uppleva stora framgångar framöver.
Om du upplever att Gud vill att du ska vara med och stödja dessa insatser, så är du varmt välkommen att ge en gåva, stor eller liten, till denna viktiga mission. Vi skäms inte för evangelium, för det är en Guds kraft!
Med varma hälsningar
Lennart Eriksson
Ps. Vill du dela ut Hoppets Stjärna-bilagan till dina vänner och bekanta? Hör då av dig till vår expedition! Där har vi en överupplaga för spridning.
Fars Dag är viktig
Häromveckan var det Fars dag i Sverige. Det är en dag då vi sätter fokus på pappornas betydelse för sina barn och, och vi vet ju också hur viktiga fäderna är för sina familjers frälsning. Forskning visar att när pappa först tar emot Jesus följer resten av familjen efter i 93 procent av fallen. Om mamma tar emot Jesus först, följer familjen endast efter i 17 procent av fallen. Vårt uppdrag är därför att fokusera på att nå fäder med evangelium i de sammanhang Hoppets Stjärna verkar.
Vi ser idag en andlig rörelse i våra samhällen där onda krafter försöker förminska och skada faderns betydelse och auktoritet. Att minimera och marginalisera vikten av vår jordiska fader leder till att vi mentalt förminskar vikten och betydelsen av vår Andlige Fader.
Tältmissionens medarbetare Clayton Vojevodovas, som flera år tjänstgjort som ungdomspastor i brasilianska Santos, har genom sin tjänst kommit nära många ungdomar som har haft komplicerade förhållanden till sina fäder. Så här berättar Clayton hur han gjorde vid fjolårets Fars Dag i Brasilien:
”Jag pratade med kyrkans ungdom om faderns betydelse, och i slutet av min konversation gjorde jag två saker.
Nummer ett: Väl införstådd i de sociala problem som finns i ungdomarnas familjer och alla andra bekymmer som död, övergivande och skilsmässor; händelser som har separerat föräldrar från deras barn, bestämde jag mig för att uppmana dem som skulle vilja, men av någon orsak inte kunde krama sina fäder, att räcka upp sin hand. Jag gick sedan fram till dem som räckt upp anden och gav dem en kram. Naturligtvis inte för att ersätta den biologiska fadern, men för att erbjuda en enkel symbol för en fars kram. Resultatet blev att många grät. De hade nämligen denna djupa önskan, längtan, ånger, bitterhet och ilska, men kunde ändå finna frid genom en enkel kram.
Nummer två: Jag utmanade var och en av ungdomarna att kliva upp tidigt på Fars Dag. De som bodde tillsammans med sina föräldrar skulle förbereda en läcker frukost för dem och servera den på sängen för att visa sin kärlek. De som inte längre bodde tillsammans med sin far skulle, om möjligt, gå till faderns hus och hälsa på, eller ringa ett samtal tidigt på morgonen. Resultatet var extraordinärt. Nästa dag fick jag många samtal och meddelanden från föräldrar och barn som fått sina relationer återställda, läkta och återupprättade.
Även om Fars Dag redan har passerat vill jag uppmuntra dig, oavsett om du är en son eller en dotter och oavsett hur gammal du är, att skapa denna kontakt med din far.
Som de barn vi är, söker vi alla tillsammans efter Gud. Han är som en av alla dessa fäder som väntar på ett samtal, ett sms eller någon form av kontakt.
Gud har famnen öppen och väntar på oss.
Hurra för alla fäder på Fars Dag!
Tankar från Pastor Clayton
Jag tänker på uttrycket ”Vad kännetecknar en frisk kyrka?”.
Nyligen hörde jag en teologilärare som sa att det är vanligt att människor, när de frågar om dagens kyrka, fokuserar på A, B och C:
Antal: Hur många människor är det i din kyrka?
Byggnad: Hur stor är din kyrkobyggnad?
Cash: Hur mycket pengar samlar din kyrka in?
I många länder har detta idag blivit de vanligaste frågor som kyrkoledare ställs inför. Plötsligt har dessa ABC-frågor blivit de viktigaste. Förr handlade de viktiga frågorna om livets helgelse, lydnaden mot Jesus, hjärtats förvandling, äktenskapet, livet, bönelivet, överlåtelsen till Gud, studier av skriften… när man förr tänkte på kyrkan, var det dessa frågor man ställde. Hur människor tänker idag har förändrats avsevärt. Därför är det upp till oss att fråga:
Vad ska vi göra?
Jag tror att vi, som kristna, måste vända blicken mot Skriften och mot den kyrka Jesus förväntar oss att vara. Om jag kunde namnge ett A, B, C enligt Skriftens parametrar så skulle det se ut så här:
Agreement/Överenskommelse: Kyrkan måste vara förenad i syfte och motivation. Det finns ingen plats för privata och självbetjänande dagordningar.
Baptism/Dop: Det måste råda total och kompromisslös överlåtelse till Guds vilja.
Consecration/Invigning: För att vara effektiv måste kyrkan och varje kristen vara helt åtskild från världens förorenande påverkan.
Endast Jesus – inte ”Jesus plus …”
Det som mest förlamar Guds ynnest och favör i människors liv är budskapet som säger: ”Jesus har avslutat sitt arbete, nu börjar mitt.”
Många tror att Jesus, plus mitt tionde, välsignar mitt ekonomiska liv…
Att Jesus, plus min fasta, kan göra något underbart för mig…
Att Jesus, plus min bön, kan göra mig till en gudsman…
Att Jesus, plus min avsägelse, kan rädda mig…
Att Jesus, plus min överlåtelse, kan ge mig smörjelse…
De lägger till ytterligare ett ”plus” till Jesu fullbordade verk. Detta budskap, ”Jesus plus”, har lett människor till två läger:
Dels de som tycker att de klarar sig med ett ”plus” i ekvationen, och blir stolta och tror att de ”äger” sanningen på samma vis som fariséerna.
Dels de som misslyckas med att uppfylla ekvationen med ett ”plus” och därför blir besvikna, frustrerade och utbrända. De börjar tro på lögnen att den här ”Jesus-grejen” inte är för dem, eftersom de i sina egna ögon aldrig lyckas räcka till.
Jag vet inte om det finns något mer effektivt motmedel mot evangeliet än detta. Djävulen kan inte få dig att förlora din frälsning, men han älskar när vi låter vår uppmärksamhet splittras. När blott 50 procent av vårt fokus läggs på vad Jesus gjorde, och övriga 50 procent på vad vi själva borde göra.
Att leda människor bort från religion var en uppgift som Jesus tog sig an; något som han blev hatad och förföljd för.
Nu kanske du frågar: Ska vi då inte göra någonting? Ska vi inte be? Ska vi inte vara generösa i kyrkan? Ska vi inte predika? Ska vi inte göra någonting?
Tvärtom, mina vänner! Att förstå vad Jesus redan har gjort kommer att leda dig och mig att göra det rätta, med rätt samvete, på rätt sätt. Jag har redan allt han har. Jag är som han är, tack vare det han gjorde… och nu kan jag vara precis som honom. Från det ögonblicket handlar det inte längre om min egen ansträngning. Jag agerar inte för att jag måste, utan för att min natur är densamma som Guds natur. Jag är kär i evangeliet, och allt jag nu vill är att låta Guds kraft flöda genom mig.
Så enkelt är det. Jesus är enkel, och evangeliet är enkelt. Konfronteras du med något som känns för komplicerat? Fly ifrån det, för det är inte Jesu evangelium.
Evangelium är JESUS. Utan plus.