1979 föddes Tältmissionens dotterorganisation Hoppets Stjärna.
Idag, 45 år senare, har samarbetet mellan oss och vår dotter förändrat liv för miljoner människor i 46 länder. Hur blev det möjligt? Följ med på en historisk återblick!
När börjar historien om Tältmissionen och Hoppets Stjärna?
Kanske den där dagen 1979 när vår nuvarande ledare, Lennart Eriksson, övertygade Tältmissionens styrelse att starta en fristående biståndsverksamhet med namnet Hoppets Stjärna.
Kanske 1970, när Lennarts pappa Erik Gunnar grundade Tältmissionens första biståndsprojekt: Barnhemmet Hoppets Stjärna i Brasilien.
Kanske 1969, när Erik Gunnar fann sig stående med ett döende barn i famnen i Brasiliens slum och upplevde kallelsen att börja visa Guds kärlek i handling.
Eller kanske var det redan 1929, när Erik Gunnars mamma Karin Eriksson bad Gud om förlåtelse för att hon aldrig skulle kunna uppfylla sitt löfte om att missionera i hans tjänst. Den dagen lade hon armarna om sitt ofödda barn, Erik Gunnar, och avgav ett nytt löfte:
”Det barn jag bär under hjärtat ger jag till dig i stället.”
Alla dessa händelser ledde fram till Hoppets Stjärnas födelse och det symbiosförhållande som nu har varat i 45 år. På många sätt har Hoppets Stjärna vuxit om oss – och det är tack vare att vi har hjälpt dem göra det.
Runtom i världen är det våra lokala evangelister och pastorer som banar väg för Hoppets Stjärnas insatser. Deras insyn, kontaktnät och förtroendekapital ger vår dotter förutsättningar att genomföra nya satsningar som är empiriskt välgrundade och lokalt förankrade.
Vårt nära samarbete med lokala församlingar har i alla år varit avgörande för att Hoppets Stjärna ska kunna utföra sitt arbete. På landsbygden i länder som Haiti, Kenya och Ghana finns inga socialkontor eller medborgarhus som de kan samarbeta med. Istället är det kyrkan som är den naturliga mötesplatsen. Det är dit man vänder sig i kris, och kyrkans utsända blir insläppta i varje hem. Detta ger den lokala församlingen en unik överblick över familjernas behov.
Hoppets Stjärna skulle inte heller klara sig utan inhemska eldsjälar i varje land; medmänniskor vars engagemang sträcker sig mycket längre än till 40 avlönade timmar i veckan. Och var hittar man folk med den drivkraften? I församlingarna, förstås! Bland kristna som inte jobbar för sin egens skull utan ser Gud som sin sanna arbetsgivare.
Hoppets Stjärna och Tältmissionen hjälper samma utsatta barn och deras familjer i samma länder, men med varsitt uppdrag:
Hoppets Stjärna värnar om deras fysiska och mentala utveckling.
Vi, i vår tur, värnar om deras andliga genom att evangelium förkunnas.
